Namnet kanske säger en del, men det här får duga som början till en utgångspunkt: ”[H]årt är i världen/hordom mycken/yxtid, klingtid/kluvna bliva sköldar/vindålder, vargålder/innan världen störtas;/ingen man skall/den andre skona.” – Ur ”Valans spådom”, Eddan.
Här reflekterar signaturen krigstid över politik, kultur, samtidshistoria och hur ”det politiska” uppenbarar sig inom dessa domäner (det är inte oviktigt att notera att även politiken emellanåt fortfarande förmår utgöra spelplats för det politiska). Vägen till dessa reflektioner går ofta via inspirerande tänkare. Främst bland jämlikar är (ständigt!) Walter Benjamin, men även namn som Carl Schmitt, Slavoj Žižek, Giorgio Agamben, Alain Badiou, Michel Foucault och Guy Debord gör sig påminda här – sina motsättningar till trots. Eller kanske blir mötena mer produktiva just tack vare motsättningarna? Hur som helst: partipolitiskt obunden, politisk (nyttig) idiot, konträr, singulär, allt det där. Håller solidaritet och egalitarianism som en sorts gundvillkor, dock osäker över för vad. Endast ett är säkert: Vi vet att ”communism is the right hypothesis.”
