Alain Badiou är inte grön. Det är bra.

Jag började läsa Oliver Felthams Alain Badiou: Live Theory igår och har läst lite slarvigt. Ganska snabbt hoppade jag över två kapitel som sysselsatte sig med hans althusserianska och maoistiska perioder. Matematikbitarna i det tredje kapitlet blev till sist lite för tunga för mig. Så, jag fastnade istället för intervjun i bokens slut och tänkte helt fräckt återge vad han svarar på en fråga om miljön eller om ekologin:

”Let’s start by stating that after ‘the rights of man’, the rise of ‘the rights of Nature’ is a contemporary form of the opium of the people. It is an only slightly camouflaged religion: the millenarian terror, concern for everything save the properly political destiny of peoples, new instruments for the control of everyday life, the obsession with hygiene, the fear of death and catastrophes… It is a gigantic operation in the depoliticization of subjects. Behind it there is the idea that with strict ecological obligations one can prevent the emerging countries from competing too rapidly with the established imperialist powers. The pressure exercised on China, India and Brazil has only just begun. The fact that ecology is practically consensual in our ‘developed’ countries is a bad sign. This is a rule: everything which is consensual is without a doubt bad for human emancipation. I am Cartesian: man is the master and possessor of nature. That has never been as true as today. The proof is that in order to save a particular species of beetle or tulip, one does not make use of nature, but of State regulations! Nature is therefroe in no way situated above humanity. We will inevitably make decisions according to the diversity of our interests. Ecology solely concerns me inasmuch as it can be proven that it is an intrinsic dimension of the politics of the emancipation of humanity. For the moment I do not see such proof.”

Han ska göra en film om Platon också, som ska inledas med en scen där afrikanska migrantarbetare ska diskutera filosofen ifråga. Det är precis den typen av estetiska poser eller, om man så vill, politisk-filosofiska insikter, som gör Badiou till en aktuell och viktig tänkare. Hans filosofi vägrar att underordna sig, utan talar med mod till och från torget i gammal god stil (men just torget som filosofins plats är en intressant fråga att återvända till).