Live free or die.
21 november 2007
Somalia, vad händer i Somalia? Jo: hör och häpna – situationen är, enligt högt uppsatta FN-företrädare ”den värsta i hela Afrika”. Om det som händer i Somalia hände i Darfur hade vi vetat om det, och vi hade varit moraliskt indignerade (för så mycket mer tycks lidandet där inte betyda för oss). Men nu är ju Somalia befriat av USA-understödda etioper, det lider ju inte längre under islamistiskt förtryck och då är det tyst. Så klart. För med en regim av tjuvaktiga klanledare som inte lyckades hålla ordning förra gången och som nu hålls under armarna av etiopiska våldtäktsmän lär situationen per automatik bli bättre, eller? Somalia är helt enkelt ett bevis för att amerikanerna tar orden ”live free or die” på allvar, fastän de gärna byter ut ”or” mot ”and” när det gäller människor med mörkare hudfärg än WASP:s. Jag menar, vad är det värsta tänkbara scenariot – ett totalt kaos på Afrikas horn eller en regim med motstridiga intressen som man – möjligen – måste förhandla med? Svaret är ju från supermaktens sida givet, och den som tvivlar på det är bara en idiot.
Ja, och så var det ju det där med ansvar, eftertanke och moralisk indignation. Mönstret är vid det här laget så tydligt och givet att det börjar bli pinsamt: så fort en militär insats måste göras mot en misshaglig regim så rapporteras det intensivt i svensk och internationell media om alla möjliga historier. Antagligen sanna såväl som osanna och halvsanna. Sedan insats eller beslut om inställd insats och media tystnar. Man kommer emellanåt på sig själv några månader, kanske ett halvår senare med att fundera på vad som hänt sedan sist men man inser att man faktiskt inte vet något. Man kanske skulle kunna börja tänka mer ”proaktivt” med den här insikten. Exempel: den dag vi börjar höra mer och mer om Irans hårda styre, om regimens (möjliga) kärnvapenplaner, om kvinnor som hålls undertryckta – se upp. Den dagen alla dessa historier berättas på bästa sändningstid är den dagen som spaningssatelliterna har börjat leta mål i Iran. Din moraliska indignation har ett enda syfte – att få dig att fördra mördandet av bruna människor. Det kanske mest fruktansvärda – förutom det målmedvetna brännandet av barn till döds förstås – brottet som vår tids herrar begår är deras nedsmutsande av det humanitära sentimentet. Deras cynism smittar, fast baklänges, via våra röda tröjor. Se upp för indignationen, odla svartsynen. Och vreden.